Varför?
Jag kan ta ett exempel:
Häromdagen hade jag precis tittat på Twilight och vi satt och åt. Mamma frågade när jag skulle lämna tillbaka den. Jag sa glatt att jag hade köpt den. Det blev alldeles tyst vid matbordet. Då sa mamma att hon hade köpt samma film i avslutningspresent till mig. OCH JAG BLEV JÄTTELEDSEN. Jag fattar inte varför, jag menar, det var ju knappast mitt fel och det är ingen större skada skedd. Men det kändes som att jag förstört överraskningen och allting. Bara för att jag köpte den där filmen. Jag kände mig så...skyldig. Nu hade mamma varit snäll och köpt en present till mig, och sen har jag den redan. Det är ju inte mitt fel, det vet jag ju själv. Men det var något som slog slint i huvudet på mig. Som vanligt...
Alltid när det blir sådär känner jag mig gråtfärdig, och jag vågar aldrig prata för att jag låter så ledsen.
Likadant blir det om jag får kritik av någon. Min hjärna registrerar vad den andra säger, och oftast vet jag själv att han/hon har rätt och tycker att det inte är så farligt (för det är det ju inte). Men det är som att det är någon annan del av mig, en mycket starkare, som tar jätteilla vid sig och börjar grina. Jag fattar inte varför.
Så här har det varit hela mitt jävla liv och jag har försökt att bita ihop, för jag är inte lika ledsen som jag verkar. Men det funkar inte! Vad ska jag göra? Jag blir arg på mig själv för att jag grinar, vilket bara gör det ännu värre.
Allt för en pytteliten småsak!
Jag är så jäkla känslig, men jag vill inte vara det! Jag vill kunna komma på något bra att fräsa tilbaka mot folk som retas. Är jag känslig utanpå men tuff inuti? Eller är jag känslig hela jag? Jag rår inte för det!
Men tjejen, du tänkte väl bara att det var synd när hon hade köpt den och synd att du sabbade överraskningen, och just då kanske du var som mest sårbar, utan att veta om det... det är jättevanligt!!!
Det är bara sådant som händer... mig med...
Och du som känner mig kan ju se att de där sakerna stämmer väldigt bra in på mig med!
Speciellt det där med kritik... som du verkligen vet...
men vet du; du är lika normal som jag är... (eh) ;) ....
menar att du är lite mer normal än jag... :D
Vi är nog väldigt lika ibland... det var det jag menade
Du har ett stort hjärta! <3
Älskar dig gumman!
//Bästavännen
Simon
Men tjejen, du tänkte väl bara att det var synd när hon hade köpt den och synd att du sabbade överraskningen, och just då kanske du var som mest sårbar, utan att veta om det... det är jättevanligt!!!
Det är bara sådant som händer... mig med...
Och du som känner mig kan ju se att de där sakerna stämmer väldigt bra in på mig med!
Speciellt det där med kritik... som du verkligen vet...
men vet du; du är lika normal som jag är... (eh) ;) ....
menar att du är lite mer normal än jag... :D
Vi är nog väldigt lika ibland... det var det jag menade
Du har ett stort hjärta! <3
Älskar dig gumman!
//Bästavännen
Simon
Men tjejen, du tänkte väl bara att det var synd när hon hade köpt den och synd att du sabbade överraskningen, och just då kanske du var som mest sårbar, utan att veta om det... det är jättevanligt!!!
Det är bara sådant som händer... mig med...
Och du som känner mig kan ju se att de där sakerna stämmer väldigt bra in på mig med!
Speciellt det där med kritik... som du verkligen vet...
men vet du; du är lika normal som jag är... (eh) ;) ....
menar att du är lite mer normal än jag... :D
Vi är nog väldigt lika ibland... det var det jag menade
Du har ett stort hjärta! <3
Älskar dig gumman!
//Bästavännen
Simon
oj har det blivit tre inlägg??? blev något skumt för det fungerade inte första gången och sen vet jag inte vad som hände
Så kan det bli ibland. Men gråter jämt? Jag har då aldrig sett dig gråta. Kan du det? Du som jämt är så positiv, och möjligen lite pissed off ibland. ;)
Precis sådär brukar det bli för mig också! Jag börjar alltid gråta och andra säger åt mig att inte bli ledsen för en sån småsak, men då blir jag bara ännu mer ledsen.
Detta händer jätteofta för mig!
